Men jag blir mer och mer varse att den här gården är inte bara min.
Det går tre älgar här. Alldeles intill husen.
En dag sprang kon och hennes två kalvar förbi alldeles intill salsfönstret mellan huset och brygghuset. Man blir lite häpen!
En granne tvärs över åkern kom förbi härom dagen och frågade om jag sett älgarna.
Öh, hur skulle jag kunnat undvika detta!?
Hon berättade att de är fem stycken, men älgtjuren och fjolårskalven som också är en tjur går sällan över hit.
Jodå, så att de där äppelträden som jag tyckte var mina är uppenbarligen även älgarnas.
Och numer är även gräsplätten mellan huset och hallonsnåren deras vardagsrum liksom.
Igår gick kon förbi fönstren i salen och när jag gick och kollade i kontorsfönstret så såg jag att hon helt resolut parkerade sig på min gräsmatta. Kalvarna gick inne i snåren och åt de sista löven på björken.
De är inte blyga heller. Jag gick ut på kökstrappan och pratade med dem och fotograferade och så.
De bara kollade på mig.
Undrar om det är nåt fel på henne... Hon kanske är sjuk eller nåt. Eftersom hon verkar så slö liksom.
OK, läsare som ev har erfarenhet av älgar på nära håll får gärna de lite hanteringsråd :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar