fredag 16 oktober 2015

På projektlistan för hösten/vintern


Oj vad mycket roligt jag har att göra framöver!

Ungefär i tidsordning:

Hitta mönster till Julias brudklänning. Måndag fm

Lyfta båten och få hjälp av brorsan att snickra stöd till uppställningsplatsen.Måndag em

Sy en toile (för-klänning av typ lakansväv) tis-ons

Prova toilen på Julia och spika (nä; bestämma) slutligt mönster. Räkna på tygåtgång. Torsdag

Boka tågbiljetter till Stockholm. Torsdag

Julia och jag åker upp och rekar på Olssons Tyger och Siden Carlsson och förhoppningsvis inhandla tyg. asap

Laga båtkapell åt J.R. Troligen under nov-dec nån gång (så fort hon lämnat in kapellet)

Sy nytt kapell till min båt. Nån gång när jag har tid i vinter

Sticka kofta till Julia. Nån gång när jag har tid i vinter

Sticka fler ullblöjbyxor. Nu och löpande framöver.

Sticka en jättesöt väst till Olle av köpt kit från Alice Starmores Virtual Yarns. Nån gång när jag har tid i vinter

Byta trät på insidan sittbrunnen i båten. Framåt våren när det går att klä av presenningen.

Sticka klart den rosa-vita koftan. Mellanprojekt under vintern.

Sticka nåt fint av det underbara turkosmelerade garnet från Ullcentrum som jag nyss köpt. Kliar verkligen i fingrarna:-) Nån gång när jag har tid i vinter


Hm, ja, det var nog det hela för nu:-)
Härlig lista att plocka ifrån.
Ääälskar listor!
Den lär väl bli ommöblerad under resans gång, och det är det man har listor till.
Det känns så himla gött att ha en massa goa grejer att pyssla med under långa mörka kalla vintern.
Tjohoooo!

Och märk väl! Detta är inte Duktiga Annikas lista, utan Magganmagis alldeles egen.
Planerad och skriven på ren känsla:-)










Ullblöjbyxor

Tre storlekar i två olika kvaliteter.
 
Längst till vänster tre trådar Sandnes Alpacka, en baby och två vanliga.
Alpackan blev rätt kladdig när jag kurade dem, men efter lite tvåltvätt och en droppe ättika i sköljvattnet blev de jättesköna när de torkat.
 
De två andra är stickade i ett tretrådigt obehandlat ullgarn som jag köpte häromdagen hos Tummelisa.
Lite stickigare än alpacka (såklart) men det blev mjukare efter ullkuren.
 
Well, nu får vi se vad den blivande tvåbarnsmamman tycker om detta:-)
 
 
 

torsdag 15 oktober 2015

Hösten - stickningens underbara tid

Båtsommaren blev inte så himla bra... mycket blåst och skit. Men de turer som blev var heeeelt underbara! På måndag ska lille båten lyftas upp och denna vinter får den ligga hemma hos mamma på hennes lilla äng. Det blir fint för båten:-)

Nu är det stickningens tid.
Hösten med stora baljor te och sköna poddar att lyssna på.

Har lyssnat sönder Nördic Knittings poddar. De tål att lyssna på mer än en gång:-)  De gör det så himla bra, de bloggar om varje avsnitt. Så böcker, mönster, designers och annat de pratar om kan man även läsa om och hitta länkar till här på bloggen.
Poddarna kan man lyssna på via iTunes, Podcaster etc. Sök på Nordic knitting

 Nu har jag hittat en annan stickpodd, Rätt Avigt De har också en blogg. Verkar jättebra och härligt nördig den med. Ett gäng tjejer som berättar om sina stickprojekt och nördar ner sig i härliga detaljer.
Även denna podden ligger på iTunes och Podcaster bla.

Just nu stickar jag på en kofta i Kampes tvåtrådiga. Vit och ceriserosa med mönster från Icelandic knitting.

Och små ullblöjbyxor till Emmas nya bebis som ska komma ut i slutet av januari. De tänker köra med tygblöjor på den nya lilla. Så mormor stickar olika modeller och storlekar av byxor att ha utanpå själva tyget. Har även blandat en egen ullkur som jag behandlat de färdiga byxorna med. Tips: alpacka blir väldigt kladdigt när man ullkurat det:-I


onsdag 27 maj 2015

Båten i sjön!

Så var det dags för sjösättning. Det blev en fin måndageftermiddag med lite lagom vind bara. Plums i sjön! ☀️

måndag 11 maj 2015

Det finns inga genvägar

Upptäckte att det av den gamla bottenfärgen som satt fast för ett antal veckor sedan nu luckrat upp sig. Gamla färgen fastnar i rullen när jag drar på undervattensprimern.
Det är bara att inse fakta; skrapa/slipa  av allt.

Snälla segelbåtsgrannen lånade ut sin vagga när han sjösatt häromdagen. Så mycket enklare det blir att fixa botten när hon kommer upp en bit! Karl-Axel ryckte ut och gjorde ett smidigt lyft. Och sambon var med och hjälpte till också:-)


onsdag 6 maj 2015

Mera piff på båten

Det är mycket pyssel och det tar tid.
En liten gardin i förpiksgluggen är fixad och alla dynorna omklädda och på plats.
Propellern renskrapad och ny bricka till muttern inköpt.
Primer och färg till botten införskaffad.
Nu väntar jag bara på gynnsamt väder för bottenmålningen.

Idag målade jag snobbrand. Blev väldigt bra tycker jag:-)

En liten läcka från ett av kabinfönstren upptäcktes idag.
Tror jag åtgärdat det idag när jag tog bort en gammal intorkad fog runt fönstret och satte dit en provisorisk silikonfog.
Får se om det håller för regnet i natt.
Till nästa säsong ska jag ta ut alla rutorna och foga om och göra snyggt runtomkring.
Det är väldigt kladdigt runt ena fönstret där förre ägaren geggat runt med svart fogmassa. Amatöööör!!
Well, well. Imorrn blir det inget båtande. Ska regna och ha sig och jag har annat att pyssla med:-)

Olle var nere och inspekterade mormors båt idag. Han gillade det han såg och fattade när jag berättade att lyftkranen där borta ska komma och lyfta ner båten i vattnet när den är färdigmålad.
video



måndag 27 april 2015

Piffat inredningen


Nya mattor och nya gardiner. I "salongen" la jag en lite luddigare matta för ökad trivsel. (hihi)
På durken därute en grövre som håller med lite bättre mot makrill-söl och sånt:-)
Båda är entrémattor inhandlade på Golv-och Mattvaruhuset på Grafiska Vägen. 
Väääldigt bra affär den! Stort sortiment med bra kvalitet och bra service.

Gardinerna är sydda av ett påslakan från IKEA. Ena sidan röd med vita prickar och andra sidan vit med röda prickar. Det blev lite ljusare och finare än den gamla inredningen. De blå dynorna ska få nya vita överdrag också:-) Hittade ett nytt Indra överkast från IKEA och ett annat vitt överkast på loppisen i Bua igår. Passar perfekt och endast 70:- för båda. 
Äääälskar loppis!!


Nedan ser man hur mörkt och dystert det var i salongen innan, och även hur de gamla mattorna såg ut.  Och längst ner de gamla gardinerna från utsidan. Man kan även skönja den fula kittningen runt fönstren:-)

Jag trodde att jag sparat de gamla bilderna från annonsen där man ser interiören mycket bättre, men jag hittar dem inte nånstans.... 




onsdag 22 april 2015

Nu är hon röd igen, snipan

Igår gav jag mig på att lacka första lagret. Oj vad det  blev fint! Högblankt knallrött!!
Det var lite trixigt innan jag fick till tekniken. Tyvärr blev jag rekommenderad fel redskap på Hjertmans i Sisjön där jag köpte färgen.
Som tur är så har jag en snäll båtgranne nere på varvet. Han står ett par båtar bort och håller på med sin segelbåt. Det är väldigt roligt. Flera av gubbarna kommer fram o pratar och kikar hur det går lite då och då. Väldigt trevligt!
Jo, han segelbåtskompisen kom förbi igår morse när jag börjat och jag beklagade mig över att det var svårt och att rollern löade av sig.
- Ja, men du ska ju inte ha en sån roller! Du ska ha en mohair-roller till den där 2-komponentsfärgen vet du. Och den där påstrykaren den löser upp sig i lösningsmedlet. Det visade sig att den här gubben lackerar bilar till vardags, så han visste ju vad han pratade om.
Jo, så mycket märkte jag ju att det inte var riktigt optimalt!
Måste säga att det är väldigt dåligt av personalen på Hjertmans att sälja på mig så dåliga, eller helt felaktiga, grejer!! Skäms på er!!

I alla fall så körde jag ner till båtaffären i Tångaberg först, de hade påstrykare i mohair.
Vidare till Colorama i Varberg. Där hade de ett riktigt bra sortiment! Och kunnig personal!
Han visste direkt att jag behöver mohairroller till den typen av färg och berättade hur man använder den ihop med påstrykaren.
Väldigt trevlig butik måste jag säga!! Dit ska jag alltid åka i fortsättningen!

Sen gick det ju som en dans! Fick späda färgen något litet med förtunning för att få ut den optimalt. Det blåste en del så färgen blev fort stel, därav förtunningen.
Men vad fint det blev!!!
 Nu är det bara ett par fläckar på ena skrovsidan som jag måste fixa. Det var några fläckar av den gamla färgen som satt stenhårt så  där bara slipade jag, istället för att skrapa helt rent, men jag ser nu att det blir inte bra. Eller perfekt menar jag, haha.
Det är precis som med stickningen; är jag inte hundra nöjd så måste jag till slut repa upp och göra om.
Det söker mig annars och igår kom jag till den punkten. Dumt egentligen, för jag visste redan när jag grundat att detta blir inte hundra bra....
Det blir till att ta fram slipmaskinen och slipa ner de där nedrans fläckarna. Grunda  och måla om.
Men vad sjutton, jag har ju inget annat för mig, så:-)
Och så gillar jag väldigt mycket när det blir bra.

Det blev lite skrapning på sidorna till sittbrunnen igår också. Tidsödande men härligt pillejobb:-)
Rena meditationen faktiskt.
Att det dessutom var helt underbart vårväder igår gjorde inte dagen sämre:-)






tisdag 21 april 2015

Bråda dagar på varvet

Min tid spenderas mest på varvet i Bua Hamn, gymet och sängen. Det hinns med lite stickning en liten stund på kvällen också. Men annars är dagarna fulla. Flest timmar lägger jag på båten.
Men gymet är ju mitt andra hem:-) Jag har den stora förmånen att få träna tillsammans med min yngsta dotter. Och ibland hänger även näst äldsta med. Hon är också en gymshark, fast i Borås till vardags. Det är riktigt kul när vi tränar alla tre ihop. Mycket skoj och skratt men också hårt och seriöst. Världens bästa terapi!
Den som är nyfiken hittar mig på Facebook för det mesta.
Välkommen!!

Här är lite smått från de senaste dagarna.








måndag 13 april 2015

Roligaste leksaken ever

En riktigt rolig sak förra året var att jag köpte en båt.
Bakgrunden var att sambon som haft båt sedan vi flyttade hit 2007, känt sig lite ambivalent de sista åren. Han har pendlat i tanken mellan att inte ha nån båt alls och att köpa en annan.
Han har tittat på lite långsammare båtar. Uttern kändes lite överdimensionerad för våra vanor. Stor och stark bensinmotor som drar en väldans massa bensin. Tankarna har gått åt snipor och liknande. Men så har det fallit lite på att det varit väldigt mycket pengar. Sambon är en man som inte gärna grejar med underhåll och sånt, han vill ha nytt. Och då blir ju priset därefter.
Jag har föreslagit att vi skulle köpa en gammal snipa för inga pengar alls som vi kunde greja med tillsammans, men han har inget som helst intresse av en massa ansvar och jobb när det gäller båt:-).
Under våren pratade han om att inte ha nån båt alls. Han skulle i vilket fall sälja Uttern.

Well well, en kväll slog det mig (konstigt att mina ideer nästan alltid kommer frampå  kvällen!!):
Va fan! Jag köper väl en egen båt då!!
Sagt och gjort! Efter lite kollpå blocket hittade jag lilla snipan.
En gammal Nicandersnipa, byggd på Nicandes båtbyggeri på Marstrand. Troligen runt 1970. Motorn, en Volvo Penta MD2, är original och just den modellen slutade tillverkas 1972-73 nånting. Så drygt 40 år har hon på nacken, lilla snipan.
Nyckelfärdig och klar låg hon i Önnered och väntade på mig.
Världens roligaste leksak, för nästan inga pengar alls.





Den 10 juni 2014 fick jag hjälp av bror och svägerska att köra hem henne till hemmahamnen i Kunggaviken. En sån fin dag!! Helt lugnt, varmt och skönt. 
Sex timmar tog det i marschfart 6 knop. 
Det går inte fort med en sån här båt. 
Och det är ju lite det som är meningen. Ett jämnt och fint dunk dunk dunk från den gamla dieselmotorn. Underbart!!

Jag ska skriva mer om lilla snipan sen. Vi har haft såååå roligt och härligt tillsammans. Och sambon älskar det också! Att åka långsamt ut till öarna här utanför. Och att ligga och dröja makrill i stilla lunk. Ibland, när jag varit ute själv har han kommit ner och bryggseglat med mig. 

För en vecka sen var det dags att klä av henne presenningen som hon bott i hela vintern nere i Bua hamn. En sån känsla att återses!!!







fredag 10 april 2015

Fyrfärgströjan

Första tröjan för i år är denna fyrfärgade stickad i Kampes tvåtrådiga.

Inspirationen kommer från Bonderöven, som så många gånger förr:-)
I en trailer till programmet såg jag denna bild
I vanlig ordning gjorde jag om lite lite i mönstret. Grejen var att jag hade redan garn hemma som jag köpt på ren inspiration en gång. Färgerna var så snygga ihop. Efter titt i en av mina böcker om traditionell skandinavisk stickning hittade jag själva mönsterrapporten minsann! Alltså ytterligare ett gammalt traditionellt mönster. 
Kul att Bonderöven alltid har traditionella tröjor på sig!
Eftersom jag hade fyra färger att sticka in i detta mönster gjorde jag en variant som innebar att vart sjätte varv stickades med tre färger samtidigt. 
Det ska jag INTE göra igen! Så himla meckigt och värst av allt; långsamma varv!! 

Denna gång stickade jag på 3mm stickor istället för 2,5:or. 
Detta gjorde tröjan något mer luftig och lite mjukare liksom. 
Ullaredströjan och Härkeberga litet löv känns något litet mer vindtäta.

Några små missöden som jag skyller på min nedsatta koncentrationsförmåga uppstod under arbetet. Första ärmen repade jag upp pga att den kändes litet väl smal. 
Jag gillar smala ärmar, men denna blev lite väl.. Det dumma var att jag kände det redan efter 5-6 cm, men "lyssnade" inte riktigt på det förrän ärmen var 45 cm lång...
Lämnade den så och la upp för nästa ärm som jag ökade på med fyra maskor. 
Tada! Perfekt. Bara att repa upp och sticka om den fösta.

Inte nog med det, utan när jag satt ihop det hela och stickat nästan hela oket upptäckte jag att jag (vetif-n hur det gick till, jag som är så noga!!) räknat ordentligt fel på ena ärmhålet.  
Bara att repa upp ända ner till ärmhålen. Räkna om och sticka rätt! 


Summa summarum är jag väldigt nöjd med den här godingen. Både färgerna och mönstret och även modellen som är lite stor och bösig. Sådär så man känner sig liten och ombonad i den:-)


måndag 6 april 2015

Variation på Härkeberga litet löv

Den här gjorde jag på senhösten/vintern 2014 nånting.
Blev så himla förtjust i den turkosa färgen så jag köpte på mig när jag var på Kinna Garn vid nåt tillfälle.
Så en kväll fick jag ett ryck och la upp för en islandströjemodell men med mönster från Maskor och medeltid som jag skrivit om förut, tex 9 maj 2013. Härkeberga litet löv heter mönstret. Taget från en medeltidsmålning i en kyrka i Uppland nånstans. Kolla in den boken! Underbar!!

Gu va kul det är att se tillbaka i bloggen, som ju blivit som en dagbok över alla handarbeten.
Jo, denna gång blev det Härkeberga-mönstret fast i Lett lopi och enligt isländsk tröjmodell.
Fin blev den!
Tråkig bild. Ska se om jag hittar nån där tröjan är på en person:-)
Just nu är den utlånad till Borås. 
Jag och Amanda bytte när hon lessnat på den gamla Härkeberga litet löv. 
Och jag som tyckte att den blev lite konstig i modellen till mig har ändrat mig och tycker nu att den är jättego!
Här är en gammal bild på när jag hade den på mig. 



lördag 4 april 2015

En annan tröja..

..som jag stickade förra året är svärsonens Óroi. Även den från isladströjeboken.
Gillar verkeligen (som Petra säger) det isländska garnet från Istex och de isländska mönstren.
Det är så himla enkelt att sticka på det sättet.
Och fort går det ju också med de lite tjockare garnerna.
Óroi är stickad i Alafoss Lopi som är ännu tjockare än Lett Lopin. Stickor 5 har jag för mig att jag hade. Tror att det var rekommenderat stickor 6 men jag stickar ju lite löst.
Swish, så var den klar:-)
Själv tyckte jag nog att ärmarna blev liiite i längsta laget (en ovana jag har faktiskt, att sticka ärmarna liiite långa..) Men svärsonen tyckte det bara var bra med lite längd:-)
Snäll svärson!


Japp, det var en kul tröja att sticka. Och snyggt med det där tweediga garnet tycker jag.

tisdag 31 mars 2015

Om vänner

Asså jag är så himla glad för mina vänner!!



















Gamla som nya.

Om man börjar med gamla, så är jag så himla tacksam för mina gamla vänner.
Såna där som man till och från kanske inte har så nära kontakt med, men som man bara återknyter med som om det var igår när man väl ses. Man är nära fast man är långt ifrån ibland.
De är guld värda och jag älskar dem allihop!

Med nya vänner är det egentligen samma sak. Man träffar nån som kan klickar med. Som man känner gemenskap med, men som också tillför nya infallsvinklar på saker och ting.
Helt fantastiskt!
Och jag har märkt att det spelar ingen roll vilken ålder personen har.
Man kan klicka lika bra med en yngre som med en äldre som med en jämnårig.
Helt fantastiskt!!

Jag är lyckligt lottad med många riktigt  goda vänner som förutom att de ger energi och stort nöje också delar med sig av sina tankar och åsikter om allt mellan himmel och jord.
Väldigt givande och utvecklande.

Gamla och nya riktigt goda vänner är som en utökad ring av familjen liksom.

Att träffa en god vän en stund är som att ta en dos supervitamin.
Så, tack alla härliga snälla kloka roliga goingar!!!
Jag tror allt ni vet vilka ni är!




måndag 30 mars 2015

Tomt i händerna

En kväll i höstas när en tröja var klar blev det så himla tomt i händerna. Det kan kännas så när ett sticke är klart.
In i syrummet och rota i lådorna.
Som tur är köper jag alltid lite "för mycket" garn.
Det kan vara en kvalitet eller en färg som jag inte kan (vill) motstå.
Så jag rotade ihop en hög med Lett Lopi i svart och vitt. Den svarta är lite antracit och den vita lite ben. Snyggt!!
Mönstret till denna tröja plockade jag ihop från den kära boken "Knitting with Icelandic Wool" av Vedis Jonsdottir. Det blev lite hopplock av mönsterrapporter från barntröjan Ása.
Ása-mönstret är egentligen i många glada färger, men mönstret blev himla snyggt i svart/vitt också.  Den här tröjan gick jättefort att sticka. Snabbt och lätt!





lördag 28 mars 2015

Brabok

Tada!!
En Brabok är en bok där man skriver in bra saker man gjort, saker man är tacksam för och saker man vill/behöver hjälp med. Varje dag skriver man tre saker i varje kategori. Idén hämtade jag från LCHFingenjören .
Orosmolnen väljer jag att formulera utifrån meningen "Vad ska till för att....". Detta i syfte att undvika att befästa den oroande tanken. Du vet, man drar till sig det man tänker på.
Exempel:
Orostanken = Jag är orolig för hur jag ska klara återgången till jobbet.
Min formulering = "Vad ska till för att jag ska klara av återgången till jobbet"...

Tricket är att lämna det där. "Svara inte!! ", som vännen E (som btw lärde mig detta sätt att hantera oro och vända den till "beställningar")

Vad ska till för att..... (Nä! Svara INTE!! Släpp det bara och låt de högre makterna fixa själva lösningen)

Ett annat sätt är att vara tacksam för det man vill ha. Dvs affirmera. Eller som vännen A säger; "Lägga en beställning" Så här:
Min önskan = Jag önskar att jag slapp sova så oroligt på natten. Slippa vakna med hjärtklappning flera gånger varje natt. Jag vill ha tillbaka min goda nattsömn!
Ny formulering = Tack för att jag numera sover gott och sammanhängande hela natten och vaknar på morgonen utsövd och full av energi.

Efter att ha kikat runt efter en fin anteckningsbok kom jag på att jag kan göra en alldeles själv. Alla sakerna hade jag hemma så den har inte kostat nånting. Tvärtom har den tillfört mig en massa glädje under tiden jag tillverkat den.
Att binda böcker lärde jag mig när jag skulle binda ihop min trasiga "Vår Kokbok". Har för mig att jag fick den i julklapp av mamma eller syster. 1987 var det i alla fall, det står i boken:-)
Den stackars kokboken var helt utsliten, läggen hade gått isär efter att ryggen varit lös i flera år. Nåt barn eller hunden hade tuggat av ett hörn (rätt gulligt iofs, så det lagade jag inte). Läste på på nätet hur man gör. Det var ett jättekul litet projekt.

Nu har jag bundit ihop en hel bok från scratch. Jättenöjd!! Det lär bli fler:-)


Det första jag ska skriva in som en bra grej i min Brabok är att jag tillverkat en bok alldeles själv.
 Det som behövdes var skokartong, tygbitar, trälim, gasbinda, tandtråd och vanligt kopieringspapper. 


fredag 27 mars 2015

torsdag 26 mars 2015

Vad ska det här bli tro?

Kreativiteten flödar! 
Blev så himla sugen på att binda mig en bok. Det är ju onödigt att köpa en om man har allt man behöver hemma redan:-)
Skokartong, tyglappar, tandtråd o sånt. Jodå, vänta så får ni se. Fortsättning följer..


onsdag 25 mars 2015

Ullaredströjan

En tröja som jag haft i huvudet länge var Ullaredströjan.  Tror jag tänkt på det mönstret i ett par år, men inte riktigt kommit fram till i vilken modell och i vilka färger jag skulle sticka den.
Men så en dag förra året så visste jag att den skulle stickas i Kampes tvåtrådiga. Grått och lila. Och modellen blev à la Islandströja. Dvs stickad i ett stycke med raglanärm. Gillar islandsmetoden för att man slipper sy ihop tröjan. Allt stickas ihop och det blir så bra så:-)

Ska se om jag kan rota fram en bild på den färdiga tröjan. Jag hade stickor 2,5 så den blev ganska tät. Vilket var meningen. Jag ville ha en tröja som blev lite mer vindtät. Och det var även så man stickade förr i världen. De skulle vara vatten och vindavvisande. Förr hade man kvar mycket mer lanolin (fårfett) i garnet vilket gjorde det stickade mer vind-, regn- och svett-tåligt. Själva mönstret hittade jag i en bok med gamla Skandinaviska mönster. Just detta var vanligt på arbetströjor från tidigt 1800-tal i Ullardestrakten. Som jag använt den tröjan!! Den är perfekt att promenera i. Ända upp till 7 m/s funkar den. Över 7 meter blåser det igenom, då får man ha ett skal på:-)
Sista biten på den stickade jag när jag var som sämst i vintras. Ren meditation! Två gråa en lila, två gråa, en lila... Närjag inte kunde koncentrera mig alls, så gick det ändå att sticka.

Ser man på, här har jag den på mig när vi är utflykt i Åkulla bokskogar med mor, syster och svåger. 


tisdag 24 mars 2015

Stickat under året forts...

Bonderöven har varit till mycket inspiration för mig. Han har alltid fina tröjor på sig och ofta är de stickade i gamla traditionella mönster.
Traditionella mönster har en speciell plats i mitt hjärta. Det känns härligt att sticka nåt som man vet att människor stickat och burit i långa tider. Och så är de så himla fina.



Den här tex. Mönstret kallas sillben eller fiskben i en del böcker och påfågel i en.
Efter en del forskning hittade jag teckningar på den i flera gamla stickböcker.
Det fanns inga diagram i nån av de källorna så jag fick helt enkelt rita av från en bild.
Efter mycket letande hittade jag en danska på nätet som stickar upp tröjor och hon hade en uppstickad påfågel. Islandsk Strik heter hennes sida. Många fina tröjor där!
Bilden var såpass tydlig att jag kunde räkna och rita.

Först stickade jag en till mig själv.
Väldigt skönt repetitivt mönster.
Svart och vitt är en klassisk kombination som alltid blir snyggt.



Sen ville Amanda ha en också, men inte svart/vit. Hon ville ha en ljus tröja. den blev vit och beige. Har ingen bättre bild än denna. Men tröjan blev riktigt läcker. Fortfarande stickat i Lett Lopi.

Någon tid senare var svärdotter J här och blev så förtjust i påfågeln. Eftersom hon är en blå person fick det bli en blå/vit. 


Älskar fortfarande påfågelsmönstret så det lär bli fler så småningom.
Man kan ju lägga färgen som botten och det vita som mönster. En vit/rosa hade vart fint till våren:-)




måndag 23 mars 2015

Stark som en björn

Jag har alltid vetat att jag är stark som en björn. Möter jag motgångar är det bara att ta i lite mer så går det vägen.  Så har det varit alltid. Jag har alltid litat på att jag klarar allt.

Nu kör vi!!
Allt är möjligt!
Kom igen nu!
Hugg i!
Är det jobbigt så tar vi i lite till.
När du tror att du är slut så har du lika mycket kraft kvar.
Kämpa på!

Typiska Maggan-uttryck.

Plötsligt en dag tog den slut. Kraften.

Eller det var inte plötsligt alls. När jag tänker efter och tittar bakåt så hade det smugit sig på under ett par års tid.
För mycket press.
För mycket stress.
Obefintligt inflytande över en omöjlig situation.
Och under tiden hade jag bara drivit på.
Kom igen nu!
Jobbigt? Ja men då tar vi i lite till!
Heja, heja!

Och samtidigt hade jag en massa konstgjord andning för mig.
Som att om jag gjorde en massa roliga, givande, relaxande saker på fritiden, så kunde jag köra på med allt det andra lite till.

Jodå, så tänkte jag.
Och det var fel...

Heeeelt fel!

Men, när man ser att det är man själv som sitter och nyper sig i skinnet, då släpper man.
Alltså, det går inte att göra nåt annat. Man ger upp. Man släpper taget.
För det finns inget kvar. Inte den mista lilla gnutta kraft finns kvar.
Det är slut. Och är det slut så är det slut, som vi säger i Åsa (:-))

Den 12 november tog det slut. Var det stopp.
Helt överrumplad var jag: "Men jag som trodde att jag var stark som en björn!!".
Och den här som kom upp efter nån månad "Men, jag trodde inte att jag var sjuk på riktigt!!!"

Så Maggan Bråttom har fått lugna ner sig. Ta ett rejält kliv tillbaka. Detta tar tid. Och det är ju min livsläxa "Patience my dear, patience" sa en klok kvinna till mig en gång:-)

Vad jag inte visste var att när man driver sig för hårt, när man forcerar gränser och inte lyssnar på det som händer i kroppen så tar hjärnan stryk till slut. Arbetsminnet skrumpnar ihop och man får problem med korttidsminnet och koncentrationen. Amygdala som hanterar bla yttre hot får sig en smäll och man kan till slut inte längre skilja på verkliga eller upplevda hot. Man hamnar i paniktillstånd och ångest av de mest triviala händelser. Det är som att man blir allergisk mot stress över huvud taget.
En Psykiatriker på TV - som själv gått i väggen - beskrev det så bra. Det är som att man håller på att forcera en gräns om och om igen. Man springer fram och tillbaka över den där gränsen och fattar inte att stupet närmar sig. Rätt vad det är är man framme vid stupet och faller rakt ner, och då går det inte att springa tillbaka längre. Man ramlar rätt ner i avgrunden och när man skakat av sig smällen och reparerat skadorna får man sakta med säkert försöka klättra och kravla sig uppför stupets vägg.  Det tar tid och man kan aldrig mer forcera gränsen sådär som man gjort i många år tidigare. Man får ändra sig helt enkelt. Ändra sitt sätt att leva.

Så är det.
Hälsningar Björnen







Mera stickning

Olle fick också en islandströja. Såklart!!
Kambur heter mönstret. Erkänn gullig! Här sitter Olle i sin Kambur med sin bästa vän A.
A är Olles idol. Han pratar mycket om A och även om As mamma E. De betyder mycket för honom. Lille hjärtat!!


Alla skulle ju få varsin tröja. Det måste vara rättvist! (eller, det är så roligt at ha nån att sticka till) Först ut var Lukas. Han fick en Nost, även den i Lett Lopi som jag egentligen tänkt till mig själv, men den blev så himla stor för mig.


Julia fick en annan tröja som jag egentligen stickat till mig själv. Den var lite lite för tight tyckte jag. Har tyvärr ingen blid på den färdiga tröjan, men så här var det när jag stickade den. Sol och varmt:-)
Bilden är tagen 17 maj 2014.
Mönstret tog jag från traditionella fiskartröjor och Bonderöven. Han har varit modell för många tröjor:-) Den här blev stickad i Sandnes alpacka. Jag köpte på mig en massa när en butik nere i Frillesås skulle lägga ner. Ett riktigt kap! Ljuvligt garn!

Well, fortsättning följer:-)