fredag 4 januari 2013

Begravning













Idag är det begravning för mina goda vänners mamma. A och M tillhör mina allra närmaste vänner. De är systrar och deras mamma gick bort i cancer den 3 december.

Det var jättejobbigt när jag fick veta i november att hon blivit sjuk och att det var en väldigt aggressiv cancer och att det skulle komma att gå väldigt fort.
Det var också jättejobbigt när jag fick veta att hon gått bort.
Överraskande nog var det jobbigaste nu, inför begravningen. Det är som att det kommer till en kulmen och trappas upp inför begravningen.
Lite nervöst på nåt sätt. Det kommer att bli väldigt känslosamt.
Tänk då vad anspänt det ska vara för maken, för mina vänner A och M och för sonen H.
Och alla andra som är mycket närmare än jag.
Usch, det är inget roligt alls.

Det är väldigt bra med begravning.
Med själva ceremonin.
Det blir en milstolpe, en punkt där man får göra avslut och nystart.
Som en nyårsafton.
Livets nyårsafton.

Själva begravningen är kl ett idag i Skogskapellet i Kungsbacka.
Jag gifte mig med alla mina barns pappa där. Och äldsta dottern är döpt där.
Väldigt sött kapell. Lagom stort och lagom litet. Det är fönster bakom altaret så man ser ut i naturen.
Det blir en väldigt fin bakgrund oavsett årstid.













Istället för begravningskaffe eller liknande efteråt önskade G att alla ska komma på en avskedsfest.
Så kl 19 i kväll hålls en avskedsfest för G i Gottskär.
Hon önskade att det ska vara glad klädsel vid båda tillfällena.
Inga sorgkläder.
Själv var hon väldigt glad i kläder. Alltid så snyggt och parant klädd.
Hon klädde sig ofta i varma toner, mycket brunt och sådant.
Jag tror aldrig jag sett G i svart faktiskt.
Så idag blir det lite leopard på dagen, och förlååt, svarta jeans och en svart jacka.
Men det är massa guld på jackan:-)
Och Fuck Cancer-armbandet passar väl extremt bra just idag.
Och leopardtop, leopardscarf och leopardskor känns väldigt mycket G:-)

På kvällen blir det vit-guldiga byxor och en orangeröd top med vit-guldiga pärlor.
Jag tror hon skulle gilla den ensamblen:-)

Om jag känner en sådan anspänning, undrar hur det känns för de nära....
Ska bli skönt ändå när det är över.
Det tyckte A också när jag pratade med henne häromdagen.

Konstigt ändå.
Kan bara tycka att det är väldigt konstigt, detta med livet och döden...
Att en människa som man känt, som levt, bara är borta. Inte går att kontakta mer..
Knäppt...




2 kommentarer:

Cecilia sa...

Jag brukar skicka med mina elever den tanken när det någon gång ska ha ledigt för begravning, det är jobbigt med begravning men också bra. Ett avslut som blir så tydligt.
Hoppas att det blev så för er alla igår!

fale artut sa...

Det är verkligen märkligt att livet på något sätt bara går vidare när någon dör. Det är både konstigt, och tryggt, på samma gång. Avsked är viktiga, och minnen skall man våda ömt! Kram!