söndag 30 januari 2011

En vacker dag


Idag har det varit en väldigt vacker dag!
Nästan vår!

Det luktade ute för första gången sedan det blev vinter.
Enebuskar.
Och lite svagt av tången nere i Vassbäck.

Några tuvor stack upp i dikeskanten.
Ovant att se barmark.

Annars har vi inte gjort nåt särskilt.
Promenerat.
Fikat ute på altanen.

Jag har jobbat lite på datorn.
Blondat håret.

Alltså egentligen är det en hel historia för sig.

Jag var hos frissan, inte min vanliga utan en vikarie för min föder barn.
Men ändå.
En - förutsätter jag - jätteduktig tjej - på samma salong.
Så säger jag hur jag vill ha det och då pratar hon omkull mig med allsköns frisörargument och som slutkläm att hon ju är proffs så hon vet vad som är snyggt....
Ja du fattar rätt; jag var inte riktigt riktigt nöjd efteråt.
Men väluppfostrad som jag är så gick jag ehm och tänkte att jag vänjer mig nog.
Vid att se min äkta råttfärg som ju så tydligt framträdde efter klippningen.

I didn´t!

Här betalar man dyra pengar för klippning och blekning och så får man lik förbaskat göra om det själv!
Alltså klippningen säger jag inget om men själva färgen!

Jo jo, jag vet.
Jag är en vuxen människa och kunde sagt ifrån men... hon hade så många argument och lät tom lite lite nedlåtande som att jag inte begrep mig på vad som är snyggt och rätt och riktigt... tänker jag nu så här efteråt...

I eftertankens kranka blekhet (visst låter det roligt det uttrycket!) känner jag så här:
Jag går till frisören och betalar för att hon ska göra så som jag vill ha det.
I min värld är reglerna så här:
Jag betalar,
hon gör.
Jag går ju inte dit och betalar en j-la massa pengar för att få det som jag INTE vill ha det!!!!

Well well. Det är tur att man är en händig person.
I förmiddags åkte jag o handlade Mood blondering.
Ultrablond.
Det är den bästa sorten enligt min - mycket erfarna - mening. 
Lite knöligt är det ju när man ska göra det på sig själv men när inte frisörjäntan kunde (ville) så...

Nu är jag blond o fin igen och väldigt nöjd med resultatet.
Lite missvisande färgåtergivning när man är lat och fotar med mobilen.

Kan själv! så det så!

lördag 29 januari 2011

Läget för ögonblicket

Min frånvaro på bloggen betyder inte att jag är overksam.
Not at all!


Jag har liksom inte haft energin på sistone bara.
Energin har bara precis räckt till att åka till och från mitt arbete känns det som.
Lite ont i ryggen och ljusabstinens gör sitt till.


Visst är man vinterless nu!!
Jag vill ha ljus!
Jag vil ha nåt annat!
Nåt nytt kanske.
Eller nåt roligare!
Eller bar nåt annat....tror jag...


På stickfronten är det lite ... slött kan man nog säga.
Turkosatriga sockor som ett sånt där mellanprojekt tar en väldig tid att färdigställa just nu.
Jag är ju periodare i allt så detta läget är egentligen helt normalt.
Efter ett engagerande projekt blir det lite...slött sådär en tid.


I huvet däremot finns en massa roliga saker, roliga projekt.
De bara liggger där och väntar på verkställande.
Och under tiden de ligger där har jag glädje av dem ändå när jag bara tänker på dem.
Exvis min landskapströja som jag tänker sticka "en annan dag", eller "sen".
Tankarna på garn, kvalitet, mönster, färger roar mig i stunder av vinterdepp och orkeslöshet.


Projekt lila jacka roar mig på samma sätt.
I huvet.
I huvudet.... hm skriver man huvudet nuförtiden?
Får man skriva huvet?


Likaså projekt fröer och plantor
Det måste vara dags snart va?
Att sätta fröer inför odlingssäsongen.
Köpa glas till växthuset, de som blåste sönder i höstas.


Ett annat sätt att få lite energi och framförallt att roa sig är att träffa vänner.
Gamla goda vänner.
Ett par timmars tjatter med två mycket goda och vääääldigt gamla vänner (nää, de är jämngamla med mig men vi har känt varann i evegiheter känns det som) ger energi och värme.
Vi kan vara ifrån varann i månader, år tom, och ändå är det som vi sågs igår när vi väl träffas.
Det är verkligen fint!


Sen har jag en väldigt fin familj också.
Familj = sambo, mamma, syskon och barn och eventuella andra släktingar som jag inte kommer på just för ögonblicket.


Ett mail från söta syster om en utflykt hon tycker vi ska göra.
För att det var så längesen och för att det är lite trist just nu.
Sånt piggar verkligen upp!


Samtal med liten dotter som säger att allt är så bra så!


Well well.
Slut på svammel!
Lördag förmiddag och inga större sorger att bedröva sig över.
Klä på sig och gå ut en sväng kanske?
Ut i friska luften.


Har nån läst Igelkottens elegans förresten?
Väldigt speciell.
Både rolig och sorglig på ett sätt.
Läste ut den i morse.
Kanske därifrån melankolin kommer.
Sista kapitlet var snopet, sorgligt och samtidigt hoppfullt i en märklig blandning.
Dumma bok!






















fredag 14 januari 2011

Sambosockor

Igår när jag och söta kollegan M var ute och luftade oss på lunchen sällskapade jag till Broderi & Garn.
M skulle köpa sockgarn.
Och hux flux så hade jag också köpt!
Så det kan gå!

Två par sockor blir det.
Ett par till sambon.
Han behöver ett par goa sockor när han sitter i soffan i sina shorts.
Färgen är vald av M, hon tyckte att den skulle matcha sambons klocka...
Egenkomponerat mönster.
Korta skaft, de ska ju bara värma själva fossingen och kännas "lätta" att ha på sig.
Han får ju inte känns sig instängd i dem.




















Det andra paret ska jag nog ha själv.
Tror jag..
Bilder kommer i sinom tid.

Kul ord egentligen: i sinom tid
Hihi



.

onsdag 12 januari 2011

Sommarlängtan

Sommarbild från nyårshelgen.
Visst ser det ännu kallare ut med sommarsaker i vinterbilden?



Nä, nu ska jag och sambon gå till gymet o träna.
Jag har ny tränings-top!
Och ny träningsväska!
Vad kul det är att träna när man har nya saker!

tisdag 11 januari 2011

Om brevlådor

Eller egentligen om likriktning.
Eller tvärtom kanske...
I alla fall, jag o sambon har en spaning.
Den handlar om brevlådor.

En del av de gamla brevlådeställen
har bytts ut hemma i vårt område.


Väldigt synd!
Väldigt fult!!

Kolla här så fina de gamla är
En massa olika lådor. En del lite på sniskan.
Några med snöre om nu på vintern.
Sommarlådor.
Fint.
















Hipp som happ hänger de där. Ingen den andra lik.
Kolla sicka fullådor!
Jag gillar när det är olika.
Som områder vi bor i. Där har varje hus pluppat upp för sig.
I sin egen stil.
I sin egen tid.

Visst är det finare med en massa olika hus än en sån där modern plätt med exakt likadana hus!!

Olika är ett väldigt bra ord faktiskt.



måndag 10 januari 2011

Mumin

Riktigt nöjd blev jag med min muminkofta.
Den blev faktiskt precis som jag tänkt mig.
Och då har jag ändå inte stickat om den en enda gång!!

Egen design och Fale Artuts handspunna garn.
Sicken bra kombo!
















Idag börjar det vanliga igen.
Det är rätt skönt tycker jag.
Vanlig vardag ett bra tag framöver.
Vanliga veckor.
Rutin.
Bra ord, rutin.
Stabilt och bra.
Lugnt.

Rutin skapar utrymme för spontanitet och utsvävningar.
Paradoxalt va!
Jo men det är ju som när Pippi sa att om man inte går i skolan får man ju inget sommarlov.

Ett par sockor blev också klara i helgen.
De är till en söt vän.
Hon ska äntligen få mönstret till sockorna också, som jag lovat så länge...















Lite svårt att se själva spetsmönstret på sockorna.
De är jättefina i verkligheten.
In real life!

God måndag!

onsdag 5 januari 2011

Idag är det ett år sen

jag började blogga.
Som av en slump bara.
Om slump finns.
Hm, jag är tveksam...
På ett sätt vill jag gärna tro att allt är en slump.
Dvs att det inte finns någon mening bakom någonting.
Att växterna, djuren, vi finns bara för att et går liksom.
Eller som en god vän sa en gång, ren j-la tur helt enkelt.

Ja, jag vill tro på tur och slump.

Samtidigt tror jag - eller vet - att vi kan påverka "slumpen".

Det man tänker på det får man liksom.
Detta betyder att man kan önska sig saker/situationer som man egentligen inte ser hur de ska kunna inträffa.

Det är kul att önska.

Önska nåt man verkligen vill och sen släppa det.
Om man inte släpper det blir det trögare liksom.

Man kan ju inte dra tillbaks tåget hela tiden för att se hur långt det kommit på tågbanan.
Du fattar..

Well, idag ska jag bara fira att bloggen fyller år.
Och handla lite mat.
Och blocka muminkoftan.
Och försöka komma på vad det är för fel på pannan....

måndag 3 januari 2011

Räkna maskor

Rätt som det är, mitt i sticket "måste" jag liksom kolla var jag är.
Då räknar jag maskor.
Och vet du, jag kom just på att jag gillar att räkna maskor!
Det är så avkopplande och skönt på nåt vis att räkna och markera.

Det är inte mycket kvar på den grå muminkoftan nu.
Mumin efter fåret som släppt till ullen.
Vackert grå nyanser.
Mjukt och skönt.

Nästa projekt är redan i huvet.
Och det är inte bara ett....

Av söta E fick jag en Kaffe Fasett-bok i julklapp.
Fast vi inte skulle ge juklappar.
Hopplös unge den!
Hopplöst gullig mot sin mamma!!




Blogger däremot är hopplöst knasigt som vänder på alla bilder hela tiden!!
Jag blir tokig!


Som av en händelse hittade jag ett Kaffe Fasett-nystan nere i syrummet igår.
Hade alldeles glömt bort att jag köpt det.
Vackert rött sockgarn.
Och en härva blyertsgrått sockgarn av nåt annat fabrikat.
Har för mig att jag köpte dem i höstas hos Tummelisa.
Jag skulle egentligen köpa stickor.
Men det är ju så himla lätt att få med sig ett par nystan...

Ett av mina nyårsprojekt är att sticka en tröja efter gammalt mönster.
Det finns bild på en jättefin herrtröja från Hishult daterad 1896 i boken "Svenska tröjor".














Lustigt sammanträffande med Hishult, då sonen är där över nyår..
Skulle vara roligt att sticka en traditionell tröja just från Halland.
Annars är damtröjan från Järvsö i Helsingland också ävldigt fin.

Man måste ju inte ha sånt fattigdomstänkande...
Varför inte sticka båda!

Ett annat projekt är att sticka något -eller storsjal-aktigt med inspiration från Kaffe Fasett.
Nåt i den här stilen.
















Känner ett sug efter turkos.
Och efter tunt garn och smala stickor.
Ett stort projekt.
Nåt svårt!

Imorrn är det jobb igen...
Sådär kul måste jag erkänn, men det är ju himla bra att ha ett jobb...
Arbetskamrater man trivs med och där man har arbetsuppgifter som man behärskar.
Nåt man kan riktigt bra.
Det är värt en hel del.
Fast soffhörnan är inte dum den heller...
















Avslutar med ett par fina skymningsbilder.
Vi har haft så vackra himlar flera dar i rad nu.



Vårt hus sett nerifrån backen.