måndag 13 september 2010

Dop

Det var ett fint dop.
Eller två fina dop menar jag.
Och väldigt trevligt samkväm efteråt.
God mat och trevligt folk.
Kul att få träffa E:s familj som vi inte haft nöjet att se tidigare.

Bebisarna var pigga och glada hela tiden.
Och prästen var en sån där modern trevlig en.
Han hade pluggat på bra innan.
Han kunde namnen på alla faddrar, gudmödrar, föräldrar och syskon till föräldrar..
Sen när de små barnen var döpta gick han omkring i hela kyrkan och visade upp dem.
Han tog god tid på sig, det var en trevlig stund.
















Farmorsmor hälsar på sitt branbarnsbarn.
Men Gu!
Såååå gammal är väl ändå inte min mamma!!!
Då är ju jag också jättegammal!!
Hm...

Nuförtiden är det så moderna psalmer så en del kan man inte alls.
Men den här gången kände jag igen alla.
En av dem tack vare att jag och syster A-M konfirmerades på läger med en väldigt - för den tiden (70-tal) - modern präst.
Måne och sol, lalalalaaa...

Sen har de ju bytt nummer på psalmerna också.
Den blomstertid är inte alls nr 474 längre.
Och Trygga räkan är inte nr 513 och Bered en väg är inte längre 43.....
Usch vad jag inte gillar när saker ändras.
Varför kan det inte få vara som det alltid har varit?

När jag var liten och syrran och jag sjöng i barnkören då var det minsann noga med vilken musik som släpptes in i kyrkan.
Vi hade en jättesträng kantor i Tölö kyrka.
Kantor Hjort.
Det var inte mycket som dög i "hans" kyrka.
Jo, det var det väl, men han släppte inte nåt som lät det minsta "frikyrkligt" eller profant.
På bröllop och begravningar önskades ibland väldigt olämpliga sånger.
"Tack min Gud" tex.
Den kallade kantorn för "Tusen tack"
Den gick fetbort!

Well,det var tider det.

Kantor Hjort var inte bara noga med musiken.
Han var väldigt engagerad i hur vi såg ut när vi "uppträdde" också.
Även om vi oftast stod på läktaren där ingen såg oss.
Det var bara så.
Gud ser allt, tänkte väl kantorn....

Man fick inte ha glada färger på sig.
Absolut inte nagellack eller nåt smink
Och definitivt inte tugga tuggummi.

Det var verkligen andra tider.
Och det är väl väldigt skönt att det har blivit lite mer lättsamt.

"Våran" präst, på dopet igår, är så modern att han tom har en prästman istället för en prästfru.

Igår kväll när vi kom hem la jag ut nycklarna till städerskan.
Jag gömde dem i växthuset.

Inga kommentarer: